Februari 2016
Den tjeckiske filmskaparen, illustratören och animatören Zdeněk Miler ligger bakom den lilla mullvaden. Inte jättekänd i Sverige, men en stor barnfavorit i exempelvis Tyskland och vissa delar av Östeuropa. Miler, som beundrade Walt Disneys arbete, ville gärna skapa sin egen djurfigur – men det var knepigt att komma på ett djur som Disney inte redan gjort till sitt. När Miler under en skogspromenad snavade i ett mullvadshål hade han äntligen hittat sin Krtek, den lilla mullvaden.
Både film och böcker finns på svenska, och nu senast boken Hur den lilla mullvaden fick sina byxor.
Milers bildvärld är sympatiskt lekfull, med förmänskligade djur i färggrann natur. Grejen med mullvaden är att han inte är speciell, han bara är. Trogen sin publik, barnen, tar han sig an ännu ett äventyr – som givetvis klaras av med hjälp av Grodan, Storken och alla andra vänner i skogen. Dessutom en talande linblomma. Det är en enkel, rak berättelse som enligt den här artikel från Independent gjordes för att lära tjeckiska barn hur kläder blir till. Hmm. Nåväl, ingen har väl dött av lite kunskap antar jag, men det är snarare bildernas känsla för naturen och djurens vänskap som gör berättelsen viktig.
Hur den lilla mullvaden fick sina byxor ges ut av Parabellum Nord.
Passar 3-5 år.
November 2015
Adrian är tio år och varje dag går han till skolan med oro inuti. Han känner sig annorlunda och de andra barnen låter honom tro att det är hans eget fel. När fröken ber Adrian läsa högt inför klassen är det som om huvudet fylls av bomull och tiden stannar. Hemma går mamma och pappa i skift till sina jobb och ingen av dem verkar vilja förstå hur Adrian har det. En dag när Adrian kommer ut från en affär möter han varghunden Hejdi. De delar på Adrians glass sen följer hon honom hem. Hejdi får Adrian att bli trygg och i hennes sällskap läser han tills hon somnar. Men Adrians tur vänder igen en dag när Hejdi möter en gammal dam som visar sig vara hennes matte..
Det här är en fantastisk bilderbok för mellanåldern. Boken låter sig läsas helt utan att läsaren behöver behärska språket. Det blir visserligen endel frågetecken men de kan nog rätas ut med hjälp av fantasin. Läshunden som har varit aktuell i media de senaste åren får sig också ett uppsving. Sällan har det gestaltats så tydligt att trygghet är grunden i all inlärning. Det är ett fint samarbete mellan illustratören och författaren där förstås bilderna dominerar men texten bidrar med ytterligare en dimension. Den här boken fyller helt klart ett tomrum i den svenska utgivningen och blir ett viktigt bidrag. Jag hoppas den når ut trots att Mirando Bok är ett relativt litet och nytt förlag. En Augustnominering hade helt klart hjälp till.
Nominerad till Augustpriset 2015.
Din tur, Adrian är illustrerad av Kristin Lidström och författare är Helena Öberg. Boken ges ut av Mirando Bok.
BOKTIPS FRÅN VÅRA VÄNNER PÅ BOKUNGE.SE
Augusti 2015
När jag får en sån här bok i min hand älskar jag bilderboken. När någon, eller några, går in i det som finns men som vi sällan pratar om.
Fängelse. Finns i barns lekar, för tjuveri och annat förbjudet. Och Pippis pappa sitter där, i fängelsehåla! Lite luddigt, men ändå en plats som många barn känner till på ett ungefär. Men det finns också barn där fängelse är något annat, något verkligt. Där mamma eller pappa finns.
Den blå traktorn är en traktor som Olle ser varje gång han åker för att hälsa på sin mamma i fängelset. Den står där i skogen med granar runt sig, och när man inte ser traktorn längre vet Olle att han snart är framme. Berättelsen börjar direkt, Olle tittar på oss och berättar att han just fyllt sju år och har en mamma som sitter i fängelse. Han både vill och inte vill hälsa på mamma, han vet inte. Vakterna skojar, men det känns nervöst. I väntrummets skarpa ljus blir han väldigt liten. Anna-Clara Tidholms mjuka akvarellbilder placerar berättelsen i nuet, och skapar en värld runt Olle. Han har vuxna runt sig, alla ser snälla ut. Kompisarna är glada. Pappa är trött men där. Det är en medelklassmiljö med dyr inredning och städhjälp. Kontrasten mot det kala i fängelset blir större. Bilderna är viktiga.
Berättelsen är Olles. Det är hans ord, hans röst. Som ett pärlband av tankar och funderingar. Det blir närmast drömskt, eller som en röst som äntligen hittat någon att prata med – läsaren! Fast ett pärlband är kanske ett dåligt sätt att beskriva det på. Det Olle berättar är inte bara rakt, utan snarare som ett pärlband som gått sönder och där varje pärla som plockas upp är en tanke, minne eller detalj som måste berättas. Tillsammans blir berättelsen hel. Det är ett barns sätt att prata, så på det viset är texten ganska avancerad att läsa. Men just det barnliga är också vad som gör texten intressant.
Läs med ditt barn som är 6 år och uppåt.
Den blå traktorn är skriven av Joar Tiberg och illustrerad av Anna-Clara Tidholm, boken ges ut av Alfabeta.
BOKTIPS FRÅN VÅRA VÄNNER PÅ BOKUNGE.SE
Det är något väldigt fascinerande med insekter. Vissa tycker att de är superläskiga, irriterande, oförutsägbara och myllrande. Vissa bryr sig inte om dem, de bara finns där. Och vissa är nyfikna och älskar de små krypen. Bruno och hans föräldrar hör till den senare sorten och tillsammans har de nu gjort två böcker om insekter: Minimonster i naturen och Livet som minimonster. Med Brunos nyfikenhet, naturens artrikedom och en riktigt bra kamera har de fångat dem på bild i extremt uppförstorat format. Eftersom jag själv hör till den första kategorin så är det med skräckblandad förtjusning jag läser de här böckerna. Det går liksom inte att undgå att försjunka i det storartat vackra och nästan perfekta guldstekelhuvudet som glänser i olika metallicfärger. Eller att i evighet stirra på myggans fasettögon och fjälliga snabel med en lätt äcklad och samtidigt förtrollad känsla. Och det går definitivt inte att låta bli att jämföra de olika insekterna med diverse monster i tex Star Wars.
Livet som minimonster är skriven av Hanna Hallmén och fotografierna är tagna av John Hallmén. Den ges ut avRabén&Sjögren.
BOKTIPS FRÅN VÅRA VÄNNER PÅ BOKUNGE.SE
Detta är en interaktiv liten pärla som involverar läsaren och som engagerar till sista sidan. En mus på en motorcykel jagar en gorilla i bil. Läsaren färdas genom olika miljöer där varje uppslag är en vy över detaljerad plats, en stadsmiljö, en skidort, en hamn och så vidare. I myllret av figurer och detaljer gäller det att hitta den rätta vägen som leder musen fram till gorillan. Och det är inte alltid så enkelt som ögat vill tro. Medan det lilla barnet kan förtjusas över alla detaljer kan det lite större barnet begeistras av den nästan labyrintiska klurigheten. Det här är en bok att upptäcka tillsammans och utan tvekan en bok att ge bort till någon som kanske inte alltid annars har tålamod att lyssna till en bok med längre text.
Följ efter den där bilen! är gjord av Lucy Feather och Stephan Lomp. Boken ges ut av Alfabeta.
BOKTIPS FRÅN VÅRA VÄNNER PÅ BOKUNGE.SE
Den lilla flickan och hennes pappa är på badsemester på en turistort i ett varmt land. Pappan har längtat (kanske en hel lång vinter) och hans njutning tar plats på sidorna medan flickans känslor skildras mer försiktigt och återhållet. Pappan är mer än lovligt frånvarande i sin njutning och flickan tar små steg och undersöker trevande den nya miljön. Så en dag sker något. Tillsammans besöker de ett zoo. Som vanligt är pappan upptagen av sin upplevelse och flickan försöker följa honom. Snart märker han att flickan är borta. Eller är det pappan som är borta? Som tur är lämnas inte läsaren i sticket; flickan och pappan finner varandra igen. Och när de gör det så har något avgörande hänt i deras relation.
Livrädd på playan är skriven och illustrerad av Mari Kanstad Johnsen och ges ut av Rabén och Sjögren.
BOKTIPS FRÅN VÅRA VÄNNER PÅ BOKUNGE.SE
Februari 2015
Hästböcker är ju en stadig genre som slukats av såväl stalltjejer som hästallergiker (läs jag) sen B. Wahlströms röda ryggar. Idag är genren kanske inte lika stor som den en gång har varit, men fortfarande finns populära serier av exempelvis Pia Hagmar och Lin Hallberg. För att inte tala om Erika Eklund Wilsons “börja läsa”-böcker om Märta.
Just bilderboken är kanske inte hästbokens främsta hemvist. Marie Louise Rudolfsson böcker om Vitnos finns nu som bilderböcker, och så finns Hästfesten och Tio vilda hästar – men i de två sista handlar det främst om förmänskligade djur och inte riktigt hästliv.
Därför känns det lite kul med Ingrid Flygares Du är för liten, Pytte! En utvecklingsroman i bilderboksformat med en shetlandsponny i huvudrollen, kan man ju säga. Pytte är för liten för att vara med på hopptävlingar och kommer alltid sist när hästarna rejsar i hagen. Givetvis upptäcker han efterhand att litenhet inte alltid är av ondo, utan tvärtom kan vara riktigt bra. Slutet gott, allting gott. Illustrationerna är färgglada och snälla. Varje häst är givetvis en egen person, som presenteras med bild, namn och egenskaper. Precis såna små faktarutor man själv ritade på löpande band åt både riktiga och påhittade hästar under sin svåraste hästälskar-period.
En fin bok för alla som gillar hästar, och vem gör inte det!
Du är för liten, Pytte! är skriven och illustrerad av Ingrid Flygare. Boken ges ut av Rabén & Sjögren.
BOKTIPS FRÅN VÅRA VÄNNER PÅ BOKUNGE.SE
En riktigt härlig bok illustrerad med stora mysiga bilder av Per Gustavsson och skriven av Mårten Sandén. Bilderna är i en mjuk blå-grå skala med en del fantasi-fabler väsen, huvudpersonen i brandgul pyjamas och texterna är korta, men trots det ej torftiga.
Den handlar om två små rädda killar; den ena är livrädd för hajar och ser hajar överallt, den andra är rädd för att han har kommit fel och tappat bort sin mamma som är kvar i det stora havet. Men så träffas de båda och därmed hjälper varandra. I slutet av boken är ingen av dem längre rädd.
En stackars liten haj
Författare Mårten Sandén & illustratör Per Gustavsson
Rabén & Sjögren (2014)
November 2014
Ballongen i flaskan, sandstorm på burk, trolla med tändstickor, dansande makaroner, koka potatis med sol … Drygt 50 roliga, kluriga och spännande experiment presenteras här i text och bild. Alla är enkla att göra hemma och kräver inte något avancerat material!
Experimentera mera : 50 roliga experiment
av Linda Pelenius, Eva Vidén
Utgiven av Berghs
Tips av Ronnie på Junior Bok och Film, Malmö
November 2014
Hur liten kan man bli egentligen? Alfred verkar kunna bli hur liten som helst, och mindre blir han för varje gång någon tittar på honom. “Titta inte på mig” säger han och krymper. På en släktträff råkar Alfred rapa högt och alla tittar på honom, hur ska det gå nu? Men så börjar alla skratta och Alfred växer! På dagis pruttar han och växer ännu mer. Till slut är han så stor att han inte får plats i sin egen säng och när mörkret kommer är det inte så kul. Boken handlar om känslan och skräcken inför att stå i centrum.
Många barn kan säkert känna igen sig i Alfred som helst vill vara i fred och lika många kan relatera till clownen Alfred som växer när han får andra att skratta eller gråta. För hur ska man förhålla sig till andras blickar? Johan Unenges text tar temat på allvar utan att det blir tungt och Maria Nilsson Thore lyfter berättelsen ytterligare ett snäpp med färgstarka och vardagsnära bilder. Det är nästan som att hon fotograferat en riktig Alfred i olika situationer och sen teckat av det med ett Thore-filter. Med ett strålande resultat!
Alla tittar på Alfred. Skiven av Johan Unenge och illustrerad av Maria Nilsson Thore.
Bilderbok för 3-7 år.
JULBOKTIPS FRÅN VÅRA VÄNNER PÅ BOKUNGE.SE