MED ÅNGTÅGET, BRÖSARP – ST. OLOF
Solen skiner och det är varmt, men vi är mätta på stranden och vill på utflykt. Jag och Pontus, fyra år, packar en picknick och kör mot Brösarp, norr om Tomelilla.
Inne i en glänta i tät skog finns Brösarp tågsta- tion. tiden har stått stilla, tempot är lugnt och vi har åkt tillbaka i tiden till 30-talet.
många barnfamiljer och några entusiaster har hittat hit. vi sticker in huvudet i en gammaldags biljettlucka och köper en vuxenbiljett . pontus får en ”låtsasbiljett” och stoppar ner den i sin ficka och säger allvarligt ”den får man inte tappa bort”.
det blir tid till vår picknick och vi väljer ut ett bord bland de många picknickplatser. efter ett tag hör vi pustande och stånkande och ser tåget sakta glida in på perrongen. glada resenärer kliver av och glasskön växer snabbt.
vi stiger på och hittar en plats bredvid ett ner- draget fönster – nu börjar äntligen färden. tåget slingrar söderut genom fint böljande landskap och genom små byar. så tjuter tåget plötsligt och alla barnen hoppar till och en del håller sig förskräckt för öronen. se- dan blir det en lek och varje gång tåget tjuter så skriker de minsta förstjust.
vid st. olof ska vi vända, loket kopplas av och kör tillbaka runt tågvagnarna. det är ett mäktigt, kolsvart pustande lok som impone- rar på alla, oavsett ålder. loket flyttas och vi åker åter mot Brösarp.
vi är snart tillbaka där vi började och pontus säger ”kan vi inte åka en gång till?”. nej, det blir inte idag, men vi återkommer gärna till jul och träffar tomten på tåget när vi far genom gnistrande snö!
